Afterwork Ebisu

Ett snitt ur mitt liv

Jag ber om ursäkt till mina kolleger för att jag lämnar kontoret tidigt. Klockan är kvart över sju. Sista tiden har jag snittat fjorton femton timmar om dagen på kontoret och idag lämnar jag redan efter ynka tio timmar. När jag går ut tänker jag på mina kolleger som säkerligen kommer stanna till midnatt eller ytterligare ett par timmar därefter.

Arbetsdagen har varit hektisk. Vi närmar oss release i vårt projekt och det finns många ärenden som kräver undersökning och brandsläckning. Två indier från bolaget vi köper mjukvara från har blivit stationerade hos oss och jag, i egenskap av engelsktalande, har blivit ombedd att sköta kontakten med dem. En inte helt trivial uppgift har det visat sig. Japanerna vill detaljstyra indierna fast kan inte kommunicera med dem. Indierna är trevliga men flyktiga som kvicksilver, totalt olika japanerna och med lurig dialekt. I mitten finns jag.

Anledningen att jag slutar tidigt är att jag mycket tacksamt blivit medbjuden på gokon. Gokon är japanernas sätt att dejta och potentiellt hooka upp med en partner. Typiskt så träffas ett gäng tjejer och lika många killar, som har någon koppling till varandra (bekanta till bekanta), och äter och dricker tillsammans med syftet att bilda par. Det verkar finnas regler som jag inte har fått helt klart för mig, till exempel att killarna på förhand ska komma överens om uppdelningen av tjejerna innan stötandet sätter igång. (Detta på plats, utan att ha träffat tjejerna innan, och innan vi sätter oss tillsammans med tjejerna, och utan tjejernas samtycke. Det hela verkar mycket komplicerat.)

Vi blir serverade popcorn, pommes frites, ris och öl (vilket utgör dagens middag för mig) och jag pratar med två tjejer som till synes roade säger att dom tycker jag är duktig på japanska och ställer de vanliga frågorna: var kommer jag ifrån, är inte Sverige ett kallt land, vilken stadsdel i Tokyo bor jag i, och vad tycker jag om japansk mat. Det här är old school-japantjejer. Håller för munnen när de fnissar, pratar lågmält, artigt, blygt, och de är klädda som miss Marple.

Var och en får ställa sig upp och presentera sig lite kort. När jag berättar vilket företag jag jobbar för så hajjar en av de andra tjejerna till och säger att hennes bror jobbar på samma ställe. Det visar sig att brorsan är en av mina bästa jobbkompisar. (Vad är oddsen för det?)

En kille fajvar mig och frågar på japanska om jag är stark på sex. Det är man tydligen om man kommer från Europa eller Amerika.

Vi spelar Wii och min taiwanesiska vän modellerar min Wii-avatar som kommer att likna en transsexuell utomjording med ballongformat hårlöst huvud, långa ögonfransar, uppspärrade galna ögon och rosa tshirt. Jag undrar om det är så här alla här ser mig, som ett miffo från en annan värld, och tänker att ja, förmodligen.

Vi spelar Wii golf, Wii basket, Wii fäktning, och dricker öl och gin och tonic. Jag njuter av att dels praktisera den lilla japanskakunskapen jag besitter, dels få ta del av detta intressanta sociala fenomen.

Klockan slår halv elva och alla tjejer börjar ta på sig ytterkläderna. Uppenbarligen har de inte sett någon potential i den genbanken som finns till förfogande utan ser tågfärden hem som bättre investerad tid än att stanna. Kvar sitter fem killar (undertecknad inräknad), varav en flippar upp locket på en MacBook och börjar demonstrera hur man skapar valutaomräknar-applikationer för iPhone och jag tänker att mänsklighetens överlevnad, den är fucked.

Subwaylove

Okonomiyaki

...på en riktigt gammaldags cool restaurang med tatamimattor och direkt-på-golvet-sittning. Till efterrätt drinkar, varm sake och roliga diskussioner med härliga A och T.

Årets första Asakusabesök

Lite blandade vänner besökte templet i Asakusa för första gången i år för att fira in det nya året och plocka horoskop.

Drog på mig ett riktigt skithoroskop denna gången. Först när tjejerna fick se lappen (för att tolka) utbrast de glatt "sixty-nine!!!" vilket gjorde mig positivt överraskad, men det visade sig vara nåt missförstånd och horoskopet var som sagt mycket dåligt. Men det e bara kul, det är nästan roligare att läsa de dåliga horoskopen än de "bra".

Nu ska jag bli sjuk, bli av med grejer som aldrig kommer tillbaka och vänta på folk som aldrig dyker upp.

E.K.

National art center

Fantastisk arkitektur. Riktigt coolt och snyggt såväl ut- som invändigt, särskilt en solig dag som denna. Hittade ett foto härifrån i en kafétidning och bestämde mig för att ta mig hit och fota. Sagt och gjort. Fick i mig en slurk kaffe och chokladkaka också, uppe på den där konen som påminner om interiören i dödsstjärnan. Inte illa.

Midjemått

Visst ser man en och annan fet japan, och då menar jag fet i den gamla klassiska betydelsen tjock, rundlagd, svullen, och inget annat. Utanför sumobrottarringen är det dock väldigt glest mellan dom, di fete. Normen här är smal och smärt. Jag minns fortfarande kontrasten då jag kom till Hawaii och fick syn på amerikaner som jag efter ett års japanvistelse upplevde som luftskepp på drift.

På bilden syns hemreklam för nån bantningspryl. Jag tycker "före" och "efter"-bilderna i mitten är rätt målande. Ligger du inne med den fantastiska ölmagen till vänster så har du alltså ändå fortfarande en chans att likt personsen i annonsen återfå en tillstymmelse av både respekt och midjemått om du köper och nyttjar denna produkt.

Själv tycker jag mest det ser ut som att en mycket smal människa lutar sig lite bakåt.

...och apropå midjemått: http://sydsvenskan.se/sverige/article620178/Viktvaktarnas-golv-rasade.html
(Varför står det "Den exakta orsaken till raset är okänd"?)

Skryt

TOEIC är ett nationellt engelskaprov som går av stapeln några gånger om året och som folk pratar mycket om. Engelskakunskaperna är överlag här av flera skäl ganska ringa (milt uttryckt) och många är de som övar på och bävar inför TOEIC-testerna som företagen vill att de anställda ska få bra poäng på. Jag tänkte att det vore intressant att skriva det en gång och på jobbet är det så pass bekvämt att det kommer folk och håller testet hos oss i en fet mötessal, gratis. Sagt och gjort och full pott. Höhöhö.

(Ja jag vet, det ser ut som att jag bommat tio poäng, men max är faktiskt obekväma 990 av någon irriterande anledning.)

Jag väljer att inte visa exempel på vilka frågor som ställs på provet för det skulle kanske ta udden av bedriften en smula i svenska läsares ögon. Istället ska jag bara försöka minnas och glädjas åt detta resultatet när jag så småningom sliter upp kuvertet med provsvaret från japanskatestet jag gjorde bort mig i i december.

Åver end aut.

Ero manga

"Sugeeeee" (Alltså det är japanska, inte svenska.)

Hallå Kitty

Är man barn eller kvinna i godtycklig ålder ska man utbrista "Kawaiiiiii" vid denna åsynen.

Sticking trap

Nu är det dags igen. Följande varning har mailats ut på jobbet:


"Extermination of harmful insects work.

(Exchanging the sticking trap.)

1/8(Fri) 13:30～16:30

They enter in the office.

Object area:All floors"


Jag tycker det låter till lika delar farligt och äckligt. Hur ser denna sticking trap ut, hur stor är den och var finns den? Jag tänker på den som en sån där rälig tejp som flugor ska fastna i, fast helt enormt stor. Och så tänker jag på the harmful insects som gigantiska äckelpäckelkryp med långa spröt som från någon C-skräckfilm från åttiotalet, inmyllrandes på kontorets alla våningar under bestämda tider. Ingen kommer undan. Folk flyr hals över huvud. I tumultet går någon och fastnar i the sticking trap. Oh noooo! En äckelpäckelmyra får syn på den stackars ingenjören och gnuggar upphetsat sina spröt.

Avspärrning

Japan måste vara det land i världen som har tätast med vägarbetskoner, avspärrningsband, varnings- och förbudsskyltar.

Om någon skulle tappa ett kolapapper på stan (vilket aldrig händer) skulle förmodligen fyra män klädda som Beastie Boys i Intergalactic-videon rusa fram och kvickt som ögat spärra av med koner, band och ställa sig bredvid för att varna och dirigera folk runt kolapappret.

Det här fotot är taget inne på kontoret. Man håller gradvis på att flytta bort team från den våningen jag sitter på och pyttsa in på andra våningar i byggnaden. Detta för att kontraktet på vår våning håller på att löpa ut och det är dags att lämna tillbaka den till byggnadsägaren. (Det är iallafall vad man sagt till mig. Förmodligen är det egentligen bara ett sätt att göra sig av med mig.) Just nu är våningen till hälften tömd och det sitter bara kanske hundra, hundrafemtio personer kvar i rummet. Själv har jag min plats på gränsen till ingenmansland, jag blickar ut över en gigantisk och helt tom kontorslandskapshalva.

Hur som helst. Ibland kommer folk som jobbar i byggnaden (missförstå mig inte nu, även jag bedriver faktiskt arbete) och fixar och donar, flyttar datorer, städar, rullar ihop kabel, och så vidare. I en hörna i den tömda delen har någon således samlat ihop några rullar nätverkskabel. Och mycket riktigt, denna fara för allmänheten har spärrats av med trafikkoner och ett varningsband så att ingen ska stjäla eller av misstag snubbla över, svälja, eller hilla in sig i nätverkskablaget så till den grad att det är omöjligt att bryta sig fri.

http://www.youtube.com/watch?v=GDS83yrM30Y

Painful ramen

Det syns dåligt men det står Painful ramen of sesami flavor.

(Ramen är en maträtt.)

Undrar om det svider i kistan att beställa på den här restaurangen. Jag ser framför mig hur man med lilafärgat ansikte illa grimaserande vrider sig i krämpor på restauranggolvet med armarna om sin ballongmage och det enda som kommer ur en är gutturala läten och sesampruttar. Medan en servitör säger att det blir 880 yen.

Break glass in emergency

Här säljer man starkbärs i myntautomater på stan. Burken till höger är en enliters.

Några av de mytomspunna myntautomaterna som säljer begagnade underkläder har jag däremot inte sett.

Birthday girl

...taget sisådär en timme innan hon hade tårta i hela ansiktet.

"Titta Johan, solen!"

Här borde det stå nåt insiktsfullt och pretentiöst.
Tji fick ni.

Hakone

Har länge tänkt åka hit, efter reklam från flera håll ända sedan jag flyttade, och gjorde äntligen slag i saken igår. Hakone är ett vackert område två timmar iväg från Tokyo, med en insjö omgärdad av höga berg och mycket vackra vyer. Här promenerade jag tillsammans med japanska pensionärer, åkte båt och linbana. Uppe på berget ser man vulkanisk aktivitet (kan man säga så?) och rök sipprar ut från flera ställen direkt ur berget, vilket skapar en trollsk magisk märklig vy.

Vansinnigt kallt. Huttrade i tjock tröja OCH vinterjacka och det isade i fingrarna var gång jag tog upp kameran.

Notera piratskeppet!

Tokyo Sky Tree

Man håller på att bygga ett nytt tv-torn, som när det står klart 2011 kommer bli Japans högsta byggnad. Tokyo Sky Tree ligger i Sumida och kommer bli 634 meter högt, dvs nästan dubbelt så högt som Tokyo Tower. Dock bara hälften så snyggt, om jag får tycka. Och det får jag.

Besökte idag i fotosyfte. En skylt som hängde på sidan berättade att tornet just nu är 240 meter. Högst upp ser man lyftkranar.

Kejsaren önskar gott nytt år

Två gånger om året öppnas en annars stängd del av det stora fina kejsarpalatset och kreti och pleti ges en chans att se en skymt av en vinkande kejsarfamilj.

...i gott sällskap. Jag läste nyss att över 47000 personer besökte palatset idag, så även jag. Jag har nog aldrig sett en större folkmassa på ett och samma ställe. En ocean av människor vallades långsamt fram till innergården och byggnaden där så småningom kejsarfamiljen dök upp bakom panoramaglas. Flaggviftande, tjugo sekunder nyårhälsning från kejsaren och sen var det dags att utrymma. Tack och adjö.

Jag gör inte om det.

Hello 2010

Första dagen 2010 spenderades i Js goda sällskap. Först en pizza i Yurakucho på en av få restauranger som hade öppet nyårsdagen. Sedan promenad till Hibiya park där jag fått nys om att det skulle finnas en Godzilla-staty (!). Därefter en runda i Akihabara, kollade spelbutiker, tog en kaffe och diskuterade liv och porr.