onsdag 16 mars 2011
tisdag 15 mars 2011
Gimme a break
Försöker sova några timmar men helikoptrar kör ideligen över lägenheten. Jag har läst att man ska vattenbomba reaktorerna för att kyla av. Och det är svårt att sova med en puls på tvåhundra efter att de varnat för att jordbävningen i Shizuoka kanske var ett förskalv till ett nytt stort skalv i Tokyos närhet. (Som man förstås inte har en aning om ifall eller när det kommer inträffa, och hur det kan påverka problemen med reaktorerna). Jag vågar inte stänga av datorn och livestreamen ifall det skulle komma viktiga nyheter plötsligt.
I och med skalvet i Shizuoka har man stannat Shinkansen-tåg i sydvästlig riktning någon del av sträckan Tokyo-Osaka, vilket innebär att min tänkta flyktväg åtminstone tillfälligt kommer vara avskuren. Hoppas de kommer igång igen ifall det blir så att jag bestämmer mig för att pysa.
Och så hittade jag fan en kackerlacka i lägenheten nyss. Give me a break. För fan.
Nu har jag tömt en halv sprayflaska över min oinbjudna gäst, hivat ut honom, och ska se om jag kan få lite sömn.
I och med skalvet i Shizuoka har man stannat Shinkansen-tåg i sydvästlig riktning någon del av sträckan Tokyo-Osaka, vilket innebär att min tänkta flyktväg åtminstone tillfälligt kommer vara avskuren. Hoppas de kommer igång igen ifall det blir så att jag bestämmer mig för att pysa.
Och så hittade jag fan en kackerlacka i lägenheten nyss. Give me a break. För fan.
Nu har jag tömt en halv sprayflaska över min oinbjudna gäst, hivat ut honom, och ska se om jag kan få lite sömn.
Skarpt läge
Läskiga nyheter från krånglande kärnreaktorerna i Fukushima har avlöst varandra på löpande band. Härdsmältrisker, blottade stavar, överhettning, explosioner, hål i skyddshöljen, överhettat spillmaterial under reaktorerna, etc etc. Jag hade hoppats att man skulle slippa googla hur kärnkraft egentligen fungerar och vilka doser av radioaktiv strålning som är farlig, men här sitter man nu.
Företaget har erbjudit svenskar att åka hem om man vill, men man får boka själv och det verkar inte lätt att få biljett snabbt iväg. En kollega bestämde sig igårkväll för att åka hem men hans hemresa blir på torsdag. Just nu känns det som att man potentiellt vill försvinna härifrån mycket snabbare än så.
Hur som helst så har jag bestämt mig för att stanna men nu när situationen blir sämre och sämre är jag beredd att dra om det skulle utveckla sig ännu värre. Dock vet jag inte om jag vill flyga till Sverige via Narita - det kommer som sagt dröja att få åka hem, och flygplatsen ligger närmre området med det strulande (eller ska jag säga strålande?) kärnkraftverket, så det känns lite läskigt att sätta sig på ett tåg i den riktningen och sen softa på flygplatsen där.
Min plan är istället att lugnt (så lugnt det nu går) kolla nyheterna och se hur saker fortlöper och om det blir helt galet kutar jag ner till tågstationen och försöker åka tåg sydvästerut (motsatt riktning från kraftverket som släpper ut skit) till antingen Hiroshima (nästan 100 mil bort) eller Osaka (närmre men med flygplats så att man kan flyga iväg till annat land). Väska är packad och pass och pengar i fickan. Jag mår bra men man är klart orolig, det är nästan löjligt hur mycket som krånglat/krånglar nu. Tsunami, jordbävningar på löpande band (nyss skedde en sexa i Shizuoka som skakade lägenheten ordentligt här), varningar om härdsmältor och radioaktiv strålning, regn-och-snö-prognos (vilket för mig låter som acid rain ifall luften blir förorenad), slut på matvaror och vatten i butiker, nedsläckt i stan för att spara energi, etc. Jag sitter och följer nyheter maniskt i typ fem sex browser-fönster parallellt, varav det ena är en live-filmad geiger-mätare monterad nånstans i Tokyo, med jackan på, och lägenheten smågungar konstant som en liten skuta. Bara att finna sig i läget och sitta still i båten...
Under jordbävningar ska man öppna fönster och dörrar, så att de inte riskerar att fastna så att man inte kan ta sig ut därefter. Under radioaktiv strålning ska man å andra sidan hålla dörrar och fönster stängda. Hur gör man när det är jordbävning och radioaktiv strålning på samma gång..? Sug på den. Eller gör inte det förresten.
Företaget har erbjudit svenskar att åka hem om man vill, men man får boka själv och det verkar inte lätt att få biljett snabbt iväg. En kollega bestämde sig igårkväll för att åka hem men hans hemresa blir på torsdag. Just nu känns det som att man potentiellt vill försvinna härifrån mycket snabbare än så.
Hur som helst så har jag bestämt mig för att stanna men nu när situationen blir sämre och sämre är jag beredd att dra om det skulle utveckla sig ännu värre. Dock vet jag inte om jag vill flyga till Sverige via Narita - det kommer som sagt dröja att få åka hem, och flygplatsen ligger närmre området med det strulande (eller ska jag säga strålande?) kärnkraftverket, så det känns lite läskigt att sätta sig på ett tåg i den riktningen och sen softa på flygplatsen där.
Min plan är istället att lugnt (så lugnt det nu går) kolla nyheterna och se hur saker fortlöper och om det blir helt galet kutar jag ner till tågstationen och försöker åka tåg sydvästerut (motsatt riktning från kraftverket som släpper ut skit) till antingen Hiroshima (nästan 100 mil bort) eller Osaka (närmre men med flygplats så att man kan flyga iväg till annat land). Väska är packad och pass och pengar i fickan. Jag mår bra men man är klart orolig, det är nästan löjligt hur mycket som krånglat/krånglar nu. Tsunami, jordbävningar på löpande band (nyss skedde en sexa i Shizuoka som skakade lägenheten ordentligt här), varningar om härdsmältor och radioaktiv strålning, regn-och-snö-prognos (vilket för mig låter som acid rain ifall luften blir förorenad), slut på matvaror och vatten i butiker, nedsläckt i stan för att spara energi, etc. Jag sitter och följer nyheter maniskt i typ fem sex browser-fönster parallellt, varav det ena är en live-filmad geiger-mätare monterad nånstans i Tokyo, med jackan på, och lägenheten smågungar konstant som en liten skuta. Bara att finna sig i läget och sitta still i båten...
Under jordbävningar ska man öppna fönster och dörrar, så att de inte riskerar att fastna så att man inte kan ta sig ut därefter. Under radioaktiv strålning ska man å andra sidan hålla dörrar och fönster stängda. Hur gör man när det är jordbävning och radioaktiv strålning på samma gång..? Sug på den. Eller gör inte det förresten.
måndag 14 mars 2011
Stor jordbävning i Japan, 2011-03-11
När jordbävningen inträffade stod jag och väntade på grön gubbe vid övergångsstället i Shibuya - en av Tokyos mest kända och livligaste stadsdelar. Vädret var jättefint, soligt och klart. Plötsligt hörde jag hur något smällde till bakom mig i nån byggnad och jag fattade först inte vad som hände utan trodde det var en bomb eller olycka. Hundratals människor runt omkring mig stannade upp och såg oroliga ut. Sen började marken svaja riktigt riktigt rejält, som en hängbro eller som en båt ute på stora vågor, och man såg hur byggnader och vägskyltar svajade fram och tillbaka. Det var riktigt otäckt att inte veta vad som skulle hända härnäst - jag tänkte att snart kanske marken rämnar eller stora byggnader runt omkring en börjar rasa samman, och jag funderade på var fasen man ska ta vägen i ett sånt läge. Otäckt också att se på andra människor att de var riktigt oroliga. Små jordbävningar är japaner annars helt vana vid och inte särskilt berörda av.
När det lugnat ner sig gick jag över övergångsstället och in i Shibuya tågstation för att ta tåget hem, men tågen hade förstås slutat gå. Jag stod på perrongen och väntade på att de skulle komma igång igen och plötsligt kom skalv nummer två och hela stationen började skaka. Jag stannade kvar tills skaket var över och insåg sen att tågen inte skulle börja köra alls, så jag gick ner till stationens ingång. Där stod massor med folk och tittade på en storbilds-tv som visade live hur jordbävningen hade drabbat Sendai. Sendai ligger 30-40 mil norr om Tokyo, men först förstod jag inte var filmklippen kom ifrån, så först var jag övertygad om att det var Tokyo det var filmat i. I hörnan i bild fanns en karta över Japan och det blinkade rött längs flera delar av ostkusten, och jag förstod att det måste vara tsunami-varning, så jag blev förstås orolig på nytt. En japansk man i närheten förklarade då att det inte var någon risk för tsunami där vi befann oss.
Jag började promenera hem till lägenheten, vilket tar ungefär en och en halv timma från Shibuya. På vägen såg man massvis med folk som gick - alla tåg var inställda resten av dagen - och vid alla busshållplatser och telefonautomater fanns enorma köer. Mobiltelefonnätet låg näre men internet gick fortfarande att använda i mobilen. Alla affärer och restauranger var stängda.
Det är inte ovanligt med jordbävningar i Japan men det här var något av det obehagligaste jag upplevt.
Tokyo har dock klarat sig väldigt väl, så de hemska scener man ser på tv från Sendai där tsunamin slog in och drog med sig båtar, bilar, hus och människor, finns det inte en tillstymmelse av här. I Tokyo ser man här och där sprickor, och jag har hört att en byggnad rasat och att det brunnit i en byggnad i Odaiba, men i stort ser man inga skador här. Dock är det en väldigt konstig stämning; utomhus är det nästan inget folk alls, och många restauranger har fortfarande stängt såhär två dagar efter stora skalvet. I de mataffärer som fortfarande har öppet står de flesta hyllorna tomma pga att folk provianterar för att förbereda sig på nya scenarios, och för att det inte kommit leveranser. Det gick inte ens att köpa vatten igårkväll i affären jag var i. I ett apotek kunde man köpa vatten fast under ranson; varje hushåll fick köpa 2 stycken pet-flaskor.
I ungefär ett dygn efter det stora skalvet skedde små efterskalv i princip hela tiden, varje timme. ("Små" innefattar i detta läget uppenbarligen även nivå 6 på Richterskalan.) Det är förstås obehagligt varje gång det händer då man inte vet om det kommer bli ett omfattande skalv eller ej.
Det folk är oroliga för nu är ett potentiellt stort efterskalv - det har sagts att det är hög risk att det sker ett stort efterskalv inom ett fåtal dagar - samt, till en högre grad, problem med kärnkraftverk där nedkylning i samband med nödstopp inte har fungerat och lett till farliga situationer. De flesta japaner är mer eller mindre mentalt förberedda på stora jordbävningar och har mycket information om hur man ska agera när sådana sker, men det är få som vet vilka risker det innebär med kärnkraftverkshaveri, så det känns förstås extra osäkert och obehagligt för alla. På tv visas dygnet runt otäcka klipp från tsunamidrabbade områden varvat med klipp från rykande kärnkraftverk och upplysningar om hur kärnkraft fungerar.
Det är förstås problem med elförsörjning nu, så från och med idag börjar man elransonera och stänga av elen i stadsdelar under bestämda perioder. Jag läste idag att sådan ransonering kan pågå i en månad eller mer.
Som kontrast till allt elände är det riktigt vackert vårväder ute, och det är slående hur välorganiserade och respektfulla alla är här. Överallt där det samlats ovanligt stora folkmassor (fortfarande fungerande tågstationer, affärer, busshållplatser etc), där man lätt kunde tänkt sig att det skulle uppstå kaos eller bråk, står folk snyggt och prydligt uppradade i perfekta köer, lugnt väntande. Jag läste nyss på Aftonbladets webbsida en intervju med en japansk familj i Tokyo som svenskar kunde ställa frågor till och en av frågorna var: "Hur tror ni det kommer sig att människor inte plundrar och stjäl nu när katastrofen är igång? Till skillnad från amerikanerna under t.ex. "Katrina"?" , och svaret från den japanska familjen var: "Det är en helt annan mentalitet i Japan".
När det lugnat ner sig gick jag över övergångsstället och in i Shibuya tågstation för att ta tåget hem, men tågen hade förstås slutat gå. Jag stod på perrongen och väntade på att de skulle komma igång igen och plötsligt kom skalv nummer två och hela stationen började skaka. Jag stannade kvar tills skaket var över och insåg sen att tågen inte skulle börja köra alls, så jag gick ner till stationens ingång. Där stod massor med folk och tittade på en storbilds-tv som visade live hur jordbävningen hade drabbat Sendai. Sendai ligger 30-40 mil norr om Tokyo, men först förstod jag inte var filmklippen kom ifrån, så först var jag övertygad om att det var Tokyo det var filmat i. I hörnan i bild fanns en karta över Japan och det blinkade rött längs flera delar av ostkusten, och jag förstod att det måste vara tsunami-varning, så jag blev förstås orolig på nytt. En japansk man i närheten förklarade då att det inte var någon risk för tsunami där vi befann oss.
Jag började promenera hem till lägenheten, vilket tar ungefär en och en halv timma från Shibuya. På vägen såg man massvis med folk som gick - alla tåg var inställda resten av dagen - och vid alla busshållplatser och telefonautomater fanns enorma köer. Mobiltelefonnätet låg näre men internet gick fortfarande att använda i mobilen. Alla affärer och restauranger var stängda.
Det är inte ovanligt med jordbävningar i Japan men det här var något av det obehagligaste jag upplevt.
Tokyo har dock klarat sig väldigt väl, så de hemska scener man ser på tv från Sendai där tsunamin slog in och drog med sig båtar, bilar, hus och människor, finns det inte en tillstymmelse av här. I Tokyo ser man här och där sprickor, och jag har hört att en byggnad rasat och att det brunnit i en byggnad i Odaiba, men i stort ser man inga skador här. Dock är det en väldigt konstig stämning; utomhus är det nästan inget folk alls, och många restauranger har fortfarande stängt såhär två dagar efter stora skalvet. I de mataffärer som fortfarande har öppet står de flesta hyllorna tomma pga att folk provianterar för att förbereda sig på nya scenarios, och för att det inte kommit leveranser. Det gick inte ens att köpa vatten igårkväll i affären jag var i. I ett apotek kunde man köpa vatten fast under ranson; varje hushåll fick köpa 2 stycken pet-flaskor.
I ungefär ett dygn efter det stora skalvet skedde små efterskalv i princip hela tiden, varje timme. ("Små" innefattar i detta läget uppenbarligen även nivå 6 på Richterskalan.) Det är förstås obehagligt varje gång det händer då man inte vet om det kommer bli ett omfattande skalv eller ej.
Det folk är oroliga för nu är ett potentiellt stort efterskalv - det har sagts att det är hög risk att det sker ett stort efterskalv inom ett fåtal dagar - samt, till en högre grad, problem med kärnkraftverk där nedkylning i samband med nödstopp inte har fungerat och lett till farliga situationer. De flesta japaner är mer eller mindre mentalt förberedda på stora jordbävningar och har mycket information om hur man ska agera när sådana sker, men det är få som vet vilka risker det innebär med kärnkraftverkshaveri, så det känns förstås extra osäkert och obehagligt för alla. På tv visas dygnet runt otäcka klipp från tsunamidrabbade områden varvat med klipp från rykande kärnkraftverk och upplysningar om hur kärnkraft fungerar.
Det är förstås problem med elförsörjning nu, så från och med idag börjar man elransonera och stänga av elen i stadsdelar under bestämda perioder. Jag läste idag att sådan ransonering kan pågå i en månad eller mer.
Som kontrast till allt elände är det riktigt vackert vårväder ute, och det är slående hur välorganiserade och respektfulla alla är här. Överallt där det samlats ovanligt stora folkmassor (fortfarande fungerande tågstationer, affärer, busshållplatser etc), där man lätt kunde tänkt sig att det skulle uppstå kaos eller bråk, står folk snyggt och prydligt uppradade i perfekta köer, lugnt väntande. Jag läste nyss på Aftonbladets webbsida en intervju med en japansk familj i Tokyo som svenskar kunde ställa frågor till och en av frågorna var: "Hur tror ni det kommer sig att människor inte plundrar och stjäl nu när katastrofen är igång? Till skillnad från amerikanerna under t.ex. "Katrina"?" , och svaret från den japanska familjen var: "Det är en helt annan mentalitet i Japan".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)