torsdag 30 september 2010
Institutionalized
Mycket i Tokyo är ganska flashigt och futuristiskt. Som kontrast till alla gnistrande skyskrapor med coola fasader är det intressant att kliva över tröskeln till ställen som Samezu Driver's License Center, som jag beger mig till en morgon för att ansöka om lokalt körkort. Här verkar tiden stått stilla sedan trettiotalet. Folk som jobbar här bär antingen vita rockar eller uniform och hatt. Här är långa kala korridorer, kall lysrörsbelysning, ståldörrar, rost, anslagstavlor i trä och handskrivna japanska meddelanden uppsatta lite varstans. Ett optimalt ställe att spela in en grym skräckfilm helt enkelt.
Att spela in en skräckfilm är nog enkelt jämfört med att skaffa ett japanskt körkort, som mitt egentliga ärende här är. I vanlig härlig ordning när det gäller japansk administration och formalia så är saker och ting så omständiga, tids- och tålamodskrävande som man kan tänka sig, och lite till. Efter ett okänt antal timmar här och omkringslussande mellan olika stationer, undersökningar, blankettinfyllnader och framförallt långa stunder av väntan, får jag dock min efterlängtade belöning. En dam ger mig mitt japanska körkort och jag frågar två gånger om det är klart nu. Kan jag liksom bara gå hem härifrån med kortet nu utan att någon stoppar mig på vägen och så är allt bra och jag får sätta mig i en bil bakom ratten och köra omkring på japanska vägar? Ja säger damen och ler och jag tror knappt det är sant.
Men det är det. Jag lämnar denna Twilight Zone-doftande institution, kastar ett öga på telefonen för att se vilken dag det är och kliver ut i friska luften med ett japanskt körkort i fickan och ett leende på läpparna. Här ska köras bil! På fel sida!
Hong Kong-style Tantanmen
Ingen sås eller onödiga krusiduller. Bara ren och skär njutning i form av Tantanmen, denna gång i kryddstark Hong-Kongsk tappning i en liten restaurang på Queen's Square i Yokohama. Det här, mina vänner, är gott så det knullar i munnen.
När jag dör vill jag begravas i Tantanmen. Alternativt bli utskjuten ur en kanon för att landa i en enorm skål Tantanmen. Eller så kan det åtminstone serveras Tantanmen till kaffet. Det är det minsta jag begär.
tisdag 28 september 2010
Metallica, Saitama Super-Arena
Efter en obligatorisk introduktion med Ennio Morricone-låten från The good, the bad and the ugly, med Clintan på fet filmduk, står bandet plötsligt på scen i Saitama Super-Arena och brakar igång med Creeping Death för full volym inför 37000 lyckliga åskådare. Snart 30-åriga Metallica kan fortfarande leverera ös, och har vett nog att spola nytt kasst material till förmån för gamla skatter som Master of Puppets, Blackened, Harvester of Sorrow (!) och Sad but True. Trots att detta är Death Magnetic-turnén behöver vi lyckligtvis bara lyssna på ett par låtar från den plattan. Skivorna Load och Reload verkar vara helt bortglömda. Precis som det ska vara med andra ord. Efter ett par extranummer avslutas konserten med Seek and Destroy och vi går lomhörda och nöjda till en izakaya i Hamamatsucho för att äta fisk och dricka öl.
onsdag 22 september 2010
tisdag 21 september 2010
Getkaféet, Shibuya
söndag 12 september 2010
Koenji High Blip Festival
Lyckades efter mycket omkringirrande hitta fram till konserthallen Koenji High där Blip Festival Tokyo gick av stapeln förra helgen. På scen stod bland annat svenska bandet (eller jag kanske borde säga killen) Goto 80 och New Yorkska Nullsleep. Mycket laptops, filterrattande och elektroniska retrotoner. Avslutade gjorde smått fantastiska YMCK - två killar i kostym med syntgitarrer och en sångerska i något som liknade en flight attendant-uniform från femtiotalet. Grymma låtar och retro-tvspelsdoftande videos på storskärm. En låt handlade om Tetris.
Youtube-länk till YMCK-låtar:
http://www.youtube.com/watch?v=Seuvyny2IJE
http://www.youtube.com/watch?v=HfgdZyNG_r4&feature=related
torsdag 9 september 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)