tisdag 8 september 2009

Jubba jubba jubba


Ett uttjatat ämne måhända men iallafall, man får ideligen inhamrat hur knäppt mycket tid japaner spenderar på sina arbetsplatser.

Det enorma kontorslandskapet jag nu sitter i är alltid åtminstone halvfullt klockan tio, elva om kvällarna, och hur länge jag än jobbar är jag aldrig, aldrig sist ut.

Igår när jag kom till jobbet såg jag ett mail från min kollega I som han skickat till en annan kollega i fredags kväll runt midnatt. Jag sade då med medlidande att jag sett att han jobbat sent en fredagkväll, varpå han tänkte till och menade att det var väl inget särskilt, han jobbar ju alltid till midnatt, oavsett dag.

Igår hände även det roliga att min sektionschef fick sitt första barn - en son på ganska jämna tre kilo. Idag skickade han ut ett mail där han bad om ursäkt för att han under resten av denna veckan därför inte skulle befinna sig på jobbet mellan 18:30 och 20:00 om kvällarna, för då tänkte han umgås med sin fru och sin nyfödde son. Däremot skulle han givetvis komma tillbaka klockan 20:00 och jobba därefter istället.

Det är ändå bättre än ett annat case jag hörde talas om där mannen hängde med till BB på morgonen, närvarade under förlossningen och sedan hoppade bums in i bilen igen för att köra tillbaks till kontoret och knega vidare.

Prioriteter.

(PS: Jag sätter 10000 yen på att han dessutom bad om ursäkt när han kom till kontoret.)

söndag 6 september 2009

ASD sayonara party











Minns inte om jag lagt upp dessa redan eller ej...

Dress code: "wear something on your head"

torsdag 3 september 2009

Semi


När man knallar omkring utomhus så här på sommaren hör man ofta ett nästan öronbedövande surrande från buskagen. Det låter lite som en melodi, eller som om en syrsa skulle skrattat tillgjort i en megafon.

A har nu förklarat att det är "Semi" som åstadkommer detta läte. Semi (eller cikada på svenska) är ett djur som spenderar första delen av sitt liv under jorden. Den delen varar i 13-15 år. Därefter beger sig semin upp genom jorden, ömsar skinn (skal?) och lever därefter i runda slängar sju ynka dagar ovan jord, innan livet är till ända.

13-15 år. Sju dagar.

Om du hade sju dagar på dig att leva ovan jord, vad skulle du göra?


(Lånad bild.)


PS: Här är ett videoklipp där cikadornas ärkefiende David Attenburough taskigt nog slösar bort dyrbara sekunder för en stackars cikada med billig fejkraggning:
http://www.youtube.com/watch?v=tjLiWy2nT7U

onsdag 2 september 2009

Bibimba!

Ja, den här maträtten har precis alla rätt:

Ett skojigt namn som man blir glad av (smaka på det: Bibimba! låter nästan som Bolibompa)

Ett roligt och annorlunda tillagningssätt (ingredienserna steks vid bordet i den glödheta grytan)

Ett vackert utseende komponerat av färgglada bitar av gurkor, morötter, groddar och en massa andra smaskiga saker.

Och så är det förstås helt knäppt gott. Att hälla i ett par teskedar röd stark sås, blanda runt ingredienserna medan det pyser och fräser från grytan, låta lite ris krispa till sig mot botten, och sen sleva in i munnen är kriminellt gott.

Jag. Älskar. Bibimba.

Pungmannen

Skam den som låter ett par man-boobs och en mycket mycket stor pung stå i vägen för att vara glad och njuta av livet. Det är skönt med folk som trivs i sina kroppar.

Jag har glömt vad den här snubben egentligen heter men tänker naturligtvis ta reda på det.