Florida: Sea World

Florida: Kennedy Space Center

På Kennedy Space Center glider man omkring i vacker natur och kollar på raketer, bränslekapslar, avfyrningscentraler, månlandare... och krokodiler. Detta avspärrade veritabla naturreservat hyser inte mindre än 7000 krokodiler (vem som nu har vågat gå omkring och räkna) som krälar omkring i det fria. Under vårt besök ser vi sju åtta stycken. Kring alla byggnader finns metallstängsel som sträcker sig utåt i en båge, just för att hindra våra fyrfota ovänner från att klättra över och äta upp en aspirerande astronaut.

Vi får även se byggnaden där rymdfärjor, stående på högkant, monteras ihopa med sina ännu längre bränslekapslar. Denna byggnad är gigantisk. I ett hörn på ena sidan är amerikanska flaggan målad och vår guide berättar att varje streck i flaggan är brett som en motorvägsfil för lastbilar.

En stund senare får vi se avfyrningsbasen för rymdfärjor, och grusvägen som leder dit och där alltså färjor som ska skjutas upp skjutsas på en gigantisk rullbandsbil. På avfyrningsbasen får vi se den nu väntande Space Shuttle Discovery, som den femte April ska skjutas upp för att "carry a Multi-Purpose Logistics Module filled with science racks that will be transferred to laboratories of the International Space Station". Puh.

Florida: Universal Studios, Orlando

Kulturtjock presenterar: utrikeskorrespondens från Orlando, Florida.

Gjorde en vansinnestripp dit för att spendera tre intensiva men roliga dagar i brors familjs goda sällskap.

Ett slitet inlägg, men det slår mig igen: i USA är allting stort. Bilarna är stora. Vägarna är stora. Portionerna är stora. Läskmuggarna är stora. Människorna är jäääättestora. Och så har dom wacky kläder. Men de är hjälpsamma, pratglada och easygoing (oj nu låter jag som Victoria Silvstedt). Och så finns det färre regler, både uttalade och outtalade, än i den uppgående solens land. Det kan vara rätt skönt. Fast jag saknade japansk mat redan första kvällen. Man får ha karta, kompass, tålamod och en spårhunds luktsinne för att hitta ens spår av något som inte är dödat medelst dränkning i fritös eller sprängfyllt med ett kilo socker.

Första dagen spenderades på glassiga parken Universal Studios. Åkte många rides (Simpsons, Mumien och Hulken-ridesen klart bäst), åt pommes frites och njöt av vårsol och 25 varma grader. Överraskad att köerna till ridesen var minimala. Mycket trevligt.

Ystadligan (featuring Staffanstorp Hellraisers)

Bästa veckan ever!

(Snodde några foton från övriga medlemmar, hoppas man slipper bli stämd nu bara.)

For those about to rock

AC/DC live i Saitama Super Arena, och en början på en mycket bra avslutning av en mycket bra vecka.

Om jag någon gång bygger en arena ska den också heta Super Arena. Denna rymmer 37000 personer. Två av dessa är E och jag, som får höra alla AC/DC hits i hör och häpna perfekt ljud från en läktare där vi har god överblick över både en studsande Angus och ett enormt publikhav upplyst av röda blinkade horn i pannorna.

En mycket mycket bra konsert.

We salute you.

Ghosts

Chicago O'Hare International Airport

Svenskt godis och japansk perfektionism

Folk som reser inom jobbet plockar ofta med sig Omiyage - presenter i form av snacks och godis. Det cirkulerar därför ibland svenskt godis på kontoret vilket ju är roligt. Allt faller inte alla i smaken förstås - salt lakrits är i princip alla frågande till hur vi svenskar kan trycka in i munnen utan pistolhot.

Ahlgrens bilar är desto mer populärt. Inte för sött och framförallt inte salt. Fast som japanske kollegan I sa medan han mumsade på ett par bilar: de är jättegoda men de skulle nog inte gå att sälja i Japan. Jaså, varför då? Jo, kollar man på bilarna en och en så ser man att de inte är helt identiska. De är lite oregelbundna i formen och förmodligen skulle kunder bli arga och höra av sig och klaga på det.

Skärpning, Ahlgrens!

Sex och kostymer

Det finns mycket outfit-fetischism i Japan.

Race queen, School uniform, Maid, Nurse (eller Naas, det uttalas ju med japansk brytning), etc.
I filmbutikerna finns sektioner för alla tänkbara smaker och preferenser.

OL som är temat för den här filmen betyder Office Lady, dvs kontorsassistent. Könsrollerna i arbetslivet här är med svenska ögon sett väldigt gammaldags. På kontoren är typiskt 90-95% av folket män och tillika ingenjörer eller ekonomer eller vad det nu kan vara. Sen finns det en liten klick kvinnor och de allra flesta av dessa jobbar i serviceorienterade roller som receptionister, telefonister eller assistenter till team och managers på olika nivåer.

Visst finns det en viss variation i klädval, och olika grader av liberalism på olika företag, men på ett traditionellt heljapanskt företag är det kostym och slips som gäller för herrarna, och kläder i stilen som på (den påklädda) bilden här för kvinnorna.

Det verkar vara många kontorsslavande män och gubbar som hyser drömmar om att mysa med den lilla kvinnlig fägring den långa arbetsdagen har att erbjuda, och en OL-film som denna är avsedd just för dessa.

Poledance show i Aoyama

...med coola Lu på scen, och utan batteri i mobilen.

YouTube-videos med Lu från andra events: (första klippet från samma klubb)
http://www.youtube.com/watch?v=0Wg3fE-24vU&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=O4q0XTIlHAo

Flamenco!

Flamencoshow i Nakano, med C på scenen i en av akterna.

Att mobilkamerabilden inte återger situationen helt perfekt behöver kanske inte påpekas. Det må se ut som nåt himlafenomen sett genom ögonen på någon som lider av grav starr men i själva verket var det fantastiskt färgsprakande och snyggt.

Go, C!

Numbah-wankah

M jobbar i klädesaffär och har berättat till min förvåning att många kunder här frågar hur många gram olika jeans väger (!).

De vill tydligen veta så mycket data som möjligt om jeansen innan de bestämmer sig för köp.

Gör folk det i Sverige med? Nä? (Ola?)

Hur går dialogen med polaren sen?
-Hey, snygga jeans!
-Jag vet. 640 gram.