Inflyttning Takanawa (lördag 5 juli)

Vaknar klockan åtta efter tre timmars sömn och mår som jag förtjänar. Rafsar snabbt ihop mina grejer från hotellrummets alla vrår ner i resväskan och checkar ut från hotellet med rockstar (läs luffar) -look.

Dagens babysitter är lägenhetsmäklaren, som hämtar upp mig i hotellobbyn för att skjutsa mig till min nya lya. Har bestämt mig för att premiera att bo, med Tokyomått mätt, rymligt - vilket innebär något mer än 30 kvadratmeter - och nära jobbet. Det visar sig att jag även har nära till en shot bar (eller nära och nära, vi är grannar), där jag så småningom stämmer träff med vänner för drinkar senare på kvällen. Innan dess är det dock genomgång med lägenhetsuthyraren och hans engelsktalande protogé om hur alla faciliteter fungerar. Det är mycket att gå igenom - säkert tio manöverpaneler med knappar, alla naturligtvis med japansk text. Får muntligen instruktioner om hur man släpper in folk, tar emot post, duschar, badar, använder AC, tvättar, diskar, spolar vatten och går på toa (vilket är ett äventyr i sig som jag får återkomma till). Det känns som om dom ska lämna över en jumbojet till en utvecklingsstörd schimpans. Knattrar ner anteckningar i ett rasande tempo på laptopen och "mhm"-ar och nickar i ett.
En signatur på ett par papper senare ("please sign here" , "here?" , "hai" , "mhm") är jag ensam i lägenheten och glädjs över mitt val. Jag gillar den. Mycket.

Stämmer träff med en god vän som inte bara levererar en temporär madrass utan även tar mig med på välbehövd förnödenhetsshopping; tvål, diskmedel, tvättmedel, handdukar, och något att poppa kylens cherry med. (Mest vatten och öl hittills faktiskt.) En caféfika senare bestämmer jag mig för en tupplur för att ta igen lite av den i Shibuya förlorade nattsömnen. Tyvärr visar det sig att AC:n inte fungerar som den ska, så rummet är okonditionerat - luktar lite funky och bjuder på 30 graders värme. Vad som funkar finfint däremot är den för vintern avsedda golvvärmen, som jag av misstag lyckats aktivera denna sommardag och inte har en aning om hur jag slår av, hur mycket knappar jag än testar och anteckningar jag svettig scrollar mig igenom. Jag drar till reträtt dit golvvärmen inte kan nå mig (köket!) och kraschar direkt på det lilla köksgolvet ett par timmar. Snart dags att träffa mina vänner inne hos min granne shot baren.