Nu har det hänt igen. Jag viftar till mig en taxi på väg hem i natten när tågen slutat gå. Hoppar in i baksätet och säger tydligt namnet på stationen som jag vill hoppa av vid. Taxichauffören nickar igenkännande och upprepar glatt namnet på stationen. Jajamensan, detta ställe känner vi båda till, det är klart och tydligt.
Men sen börjar det. Fyra minuter senare, tio meter framför en korsning, ger liksom taxichauffören upp, bromsar in lite lätt (till 50), slår ut med armarna i en gest som säger typ "oj nu har jag verkligen inte den blekaste aning om var vi är", vänder sig halvt mot mig i baksätet och frågar uppgivet, vilket håll ska vi ta? Vänster eller höger? Eller kanske rakt fram? Bakåt?
Well, ärligt talat, hur fasen ska jag veta det? Det är du som varit taxichaufför i denna stan i 30 år, det är du som sagt att du vet vart jag ska och det är du som har en maddafakkin elva-tums GPS-display som visar exakt var vi är. Men visst, sätt du dig där bak och koppla av så hoppar jag in bakom ratten istället och kör taxihelvetet själv på måfå i Tokyos nattmörker.
2 kommentarer:
Heh. Jag är glad att jag bor granne med alla taxichaufförers körskola. Alla taxichaffisar i den här stan hittar hem till mig.
Jag har hamnat i gräl med en chaufför som körde mig till australiensiska, snarare än svenska, ambassaden och hade mage att hävda att det inte spelar så stor roll, ambassad som ambassad, liksom, de är ju lika fulla av gaijin.
Hoppas att du sa det på japanska till honom!Eller??
Skicka en kommentar