Disney Sea

Jag vaknar tidigt på torsdagsmorgonen. Om det beror på att jag somnat sent efter gårdagens fest i Ebisu eller att jag är exalterad över att få träffa Musse Pigg vet jag inte, men det är iallafall dags att åka till Disney Sea! Det finns två Disney-parker i Tokyo: Disney Land som mest riktar sig till barn, och Disney Sea som kör med ett vattentema och sägs vara snäppet mera vuxet, vilket visar sig innebära att det serveras öl och att attraktionerna är läskigare. Lockade av rides (och alkohol) bestämmer vi oss för Disney Sea.

Att ta ut en semesterdag och åka en vardag visar sig vara ett smart drag. Es syster lär ha väntat en timme på att få komma in på området en lördag, men vi kommer in på momangen denna torsdagmorgon och väntetiden vid attraktionerna är oftast inte värre än tio minuter. Parken är riktigt stor och man blir imponerad över allt de byggt upp och kuskat dit - allt ifrån ett berg till ett Titanic-liknande skepp till ett tåg till en liten kuststad till en borg till ett fejk-Venedig till en drös rides - allt omgärdat av promenadstråk, vattendrag och palmer. Det mesta känns inte helt oväntat en smula... plastigt... men det är bara kul - vi har fantastiskt roligt och provar alla coola rides vi hinner med, bland annat en Indiana Jones-ride där man åker i en stor jeep genom en halsbrytande bana, och en bergochdalbana med 360 graders loop (eller snarare 720 totalt då den är så rolig att vi beslutar att åka den två gånger).

På kvällen tar vi en öl på en mexikansk restaurang inne på området och som på beställning vandrar till vår förtjusning tre snajdiga musikanter i mexhattar upp på scen och börjar spela flotta låtar på gitarr. Efteråt tar vi en kvällspromenad på den snyggt ljusdekorerade Titanic-båten och avslutar med att åka den roligaste riden av alla - Tower of Terror. Man går in i en byggnad där en guide visar runt sällskapet mellan olika rum och berättar en läskig story. Så småningom går alla in i ett litet rum med stolar och säkerhetsbälten. På väggen som alla är riktade mot finns en filmduk där det visas några filmklipp. Så småningom visar det sig att rummet under tiden långsamt hissats upp till toppen av byggnaden utan att vi egentligen känt av det, för plötsligt glider väggen bort så att man chockad ser rakt ut i den fria nattluften över Tokyo skyline, bokstavligen två meter framför en, och det går upp för en att man är riktigt riktigt högt upp i luften. Som ett brev på posten släpps sedan bromsen och hela rummet faller fritt i full galopp och vi skriker och skrattar så att tårarna rinner.

Äter sedan gott på en italiensk restaurang och tar tåget hem när parken stänger för dagen - trötta och supernöjda. På tågstationen knäcker jag E, som tidigare sagt att jag kommer få svårt att hålla hennes tempo, med att vara på väg att ta trapporna istället för rulltrappan när vi ska upp från plattformen. Yes.