Takaosan

Får mitt första besök från Sverige! M spenderar en vecka i stan och vi åker bland annat på utflykt till Takaosan - ett litet berg som ligger en timme med tåg från innerstan. Målet med denna utflykten är att få se en skymt av Koyo - höstlöven som ska skina så vackert i rött denna tiden på året. Bergsbestigningen är inte särskilt krävande - turen börjar med en liten åktur i något som påminner om en minimal skidlift, därefter promenerar man uppför resten av berget till toppen under kanske två timmar, inklusive mycket fotograferingstid för vyerna är verkligen spektakulära! Vi har tur med vädret och det är helt sagolikt vackert med alla starka lövfärger i rött, grönt och brandgult mot en klarblå himmel.

Sawara

Sawara är en by i Chiba, norr om Tokyo, med gamla anor. Skillnaden mot Tokyos centrala delar är monumental - här hittar man inte Shinjukus skyskrapor eller Kabukichos neonljus, utan gamla fina välbevarade trähus och en vacker liten kanal som vi färdas på medelst en fin träbåt.

Min japanskalärarinna har anordnat en heldagsutflykt hit och sällskapet består av hennes lärarkolleger, M (som jag träffat innan och som är duktig på svenska) och ett knippe språkstudenter av blandad härkomst. När vi kommer fram möter min lärarinnas kusin upp med oss (hon bor tydligen här, i ett tempelområde) och guidar runt oss i byn bland små pittoreska bygator, ett tempel, ett museum och ett sake-bryggeri där vi får provsmaka en sake som jag för första gången faktiskt tycker smakar gott. (Brukar inte vara så förtjust i denna dryck annars.) Inne i bryggeriet får vi bära läckra slippers av brun PVC.

Förutom vackra gamla miljöer och god sake är Sawara känt som hemvisten för den förste personen att skapa en fullständig karta över Japan, och sina fantastiska festivaler där man kuskar runt med enorma trävagnar med lika enorma figurer på. Vi besöker ett garage (i avsaknad av ett vackrare ord) för sådana trävagnar och plötsligt frågar vår guide om någon vill posera med deras "happy coat" framför vagnarna och jag är förstås blixtsnabb med att svara ja - det låter för roligt för att missa. (Mycket senare lär jag mig att det egentligen stavas "happi coat", se t.ex. http://www.japanesekimono.com/happi.htm )

Favorite music (forts)

Yes! Min jagad av apor-musikrequest gick igenom! Tog till min förvåning emot mailet ovan, och några dagar senare, i högtalare på företagsfesten i Shinagawa, påades plötsligt denna annorlunda request och låt till min ära (med en uppläsning av min postade story) efter matminglet, och jag dansade förstås för glatta livet till tonerna av Hanson.

Fugu

Så har man då både provat och överlevt Fugu - japansk blåsfisk som om den tillagas fel lär kunna ta livet av en vuxen människa på tjugo minuter med sitt giftiga innanmäte. Nu är det flera timmar sedan vi åt så jag känner mig ganska säker på att jag är fri från åtminstone fiskrelaterade gifter.

På restaurangen beställde vi in en sorts gott-och-blandat-meny med fugu i 5-6 olika varianter, serverade efter varandra. (Ska jag vara ärlig var det mer blandat än gott.) En av rätterna bestod av uppstyckade fiskbitar på ett fat som låg och ryckte av sig själva innan vi placerade dem i kokande vatten tillsammans med baljväxter.

Godast av rätterna? Efterrätten. Glass. Plain fucking vanilla.

Barack(a) wins!

Jag blev förstås liksom väldigt många andra glad över det amerikanska valets utfall, men även en smula besviken att det inte annonserades som jag tycker vore tillbörligt, med Mortal Kombat-röstens ödesmättade stämma: "Baraka wins".

I min nyfikenhet på denna nya ledare av världens kanske mäktigaste nation och ekonomi gjorde jag en (snabb ska erkännas) efterforskning på Internet:

I en kort bakgrundsbeskrivning benämns han som en "unpredictable warrior in service of Outworld emperor Shao Kahn". Jag känner inte till Shao Kahns historia och politiska agenda så jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta. Däremot finner jag liksom många andra det glädjande att det amerikanska folket äntligen placerat en icke-kaukasisk person vid rodret. Via Wikipedia lär jag mig att den nya presidenten härstammar från "a race of nomadic mutants called Tarkatan".

Jag läser vidare om hans mäktiga stridsegenskaper och några anfallsmanövrar han tydligen gjort till sitt signum:

"Blade Fury / Chop Chop Blades": Baraka slices his opponent up vertically with his blades numerous times.
"Decapitation": Baraka extends a blade and severs his opponent's head with a single swipe.
"Blade Lift": Extending both blades, Baraka stabs his opponent in the torso and lifts him/her high. The victim screams and flails about helplessly before expiring, the limp form twitching as it slides down the deadly shears.

Jag lugnas sedan av att "Although he has had numerous incursions with the Earthrealm warriors, he appears not to have any particular rivalry or hatred towards Earth or its inhabitants". Det känns tryggt. Varför skrev dom inte det redan på valaffischerna?

http://en.wikipedia.org/wiki/Baraka_(Mortal_Kombat)

Various attention and asking

Lite regler för boendet, uppsatta i entrén till lägenhetskomplexet där M bor.

Jag gillar punkt 2:

2. Fire strict prohibition
Because Hitoshi will consequentally hurt the water-resistant layer, I will lick throwing away fireworks and the cigarette though it never blazes up directly.

Free Willy

Höstfärger i Ueno Park

Like a Rolling Stone

Jahapp, här går man och tror att man är frisk som en nötkärna efter att ha blivit hälsotestad fler gånger än jag kan räkna till, och så vips får man ont i magen så att det känns som att kroppen håller på att implodera.

Tre jobbiga dagar och två läkarbesök senare har man konstaterat att jag har njursten. Med den smärtan jag bitvis känt skulle jag inte blivit förvånad om de istället sagt att en granat briserat nånstans inne i kroppen mellan naveln och vänster pungkula. För att överhuvudtaget kunna föra en dialog med mig fick läkaren ge mig smärtstillande vid första undersökningen. Den snabbaste vägen för smärtstillande att ge effekt är bakvägen, har jag nu fått lära mig. Eller som doktorn uttryckte det på engelska : "medicine to be taken from your anus". Jag gillar det - det får det att låta som om häcken vore ett apotek, eller ännu hellre att den besitter magiska helande krafter. Handpåläggning är passé - nuförtiden är det rövpålägging som gäller för hela slanten.

Hur som helst, en bakdos Voltaren senare är jag på väg till ett närliggande sjukhus för att bli ultraljudad och röntgad och där fastställer man alltså att jag har en sten som blockar ena njuren. Jag har ju som tur är en njure till (är inte denna form av redundans i människokroppen fantastisk?!) och därför är det ingen större fara på torpet - doktorn tycker att jag ska vänta ut stenen och skriver ut några doser smärtstillande för att hålla mig vid god vigör under tiden. För påskyndande av processen får jag rådet att dricka mycket vatten och att hoppa en hel del. Lite överraskande säger han sedan att när jag så småningom kissat ut stenen får jag gärna komma in och lämna över den till dem på sjukhuset. What the...? Vad ska de med den till? Jag kommer på mig själv med att nu känna någon märklig form av äganderätt till denna främmande artefakt som egentligen inte alls har i min kropp att göra. Sedan ser jag framför mig hur min sten auktioneras ut dyrt på någon twisted obskyr japansk undergroundvariant av e-bay till julhandeln och att jag tvingas köpa tillbaka det som en gång var mitt, för en miljon Yen, varpå feta japaner med tvivelaktigt förflutet i dyra kostymer och pråliga ringar skrockar högt mellan tuggorna av gåslever serverad från en naken kvinnas kropp nånstans i Shinjuku.

De här dagarna har faktiskt gett mig lite perspektiv på tillvaron - man får inte glömma vilken lyx det är att få vara frisk och välmående, och hur euforiskt skönt det egentligen är att vara fri från smärta.