Sommar

Den är här. Värmen.

Man vågar knappt öppna dörren på morgonen av rädsla för att ta fyr. Det enda som hindrar en från att fatta eld är förmodligen luftfuktigheten, som är typ 200%. Är man utomhus eller är man mot sin vilja nedsänkt i en bassäng fylld med kokande vatten? Ja det är svårt att avgöra. Varmt så att man skållar sig är det iallafall.

Väl framme vid kontoret är man blöt som om man simmat 2 kilometer klädsim, och sen är det dags att krypa in i krematoriet - för på kontoret där är det lika varmt som utomhus, minus eventuella förskonande vindpustar.

För guds skull, har man inte luftkonditionering? gråter kvinnor och barn med utslagna armar och på sina bara svettiga knän. Jo det har man men den styrs av diaboliska gestalter som föraktar all levande materia. Det ska sparas energi så därför är luftkonditioneringen på jobbet inställd på 27 dallrande grader och en luftfuktighet på 60%. Och tro mig, det är i realiteten förmodligen det fucking dubbla. Att bedriva arbete i denna miljö är en prövning för gudar.

Hjärnan är som en mjukglass som smälter i solen. Ryggen känns som den brinner. Allt är svettigt. Benen är svettiga. Knogarna är svettiga. Ögonlocken är svettiga. Det finns förmodligen svett på insidan av revbenen. Händer och underarmar klibbar fast i tangentbord, skrivbord och allt annat de kommer i kontakt med likt flugpapper och världen runt omkring en löses upp i ett brinnande inferno. Att jobba i denna miljön känns som att bedriva vägarbete på solen. I jeans. Och jag längtar efter kyla. Jag drömmer om att slicka på norrländska lyktstolpar i Januari. Jag vill simma med pingviner på Antarktis. Jag vill gömma mig i glassboxen dom har i snabbköpet på fjärde våningen. Jag vill semestra i ett kylskåp på botten av Atlanten.