När jordbävningen inträffade stod jag och väntade på grön gubbe vid övergångsstället i Shibuya - en av Tokyos mest kända och livligaste stadsdelar. Vädret var jättefint, soligt och klart. Plötsligt hörde jag hur något smällde till bakom mig i nån byggnad och jag fattade först inte vad som hände utan trodde det var en bomb eller olycka. Hundratals människor runt omkring mig stannade upp och såg oroliga ut. Sen började marken svaja riktigt riktigt rejält, som en hängbro eller som en båt ute på stora vågor, och man såg hur byggnader och vägskyltar svajade fram och tillbaka. Det var riktigt otäckt att inte veta vad som skulle hända härnäst - jag tänkte att snart kanske marken rämnar eller stora byggnader runt omkring en börjar rasa samman, och jag funderade på var fasen man ska ta vägen i ett sånt läge. Otäckt också att se på andra människor att de var riktigt oroliga. Små jordbävningar är japaner annars helt vana vid och inte särskilt berörda av.
När det lugnat ner sig gick jag över övergångsstället och in i Shibuya tågstation för att ta tåget hem, men tågen hade förstås slutat gå. Jag stod på perrongen och väntade på att de skulle komma igång igen och plötsligt kom skalv nummer två och hela stationen började skaka. Jag stannade kvar tills skaket var över och insåg sen att tågen inte skulle börja köra alls, så jag gick ner till stationens ingång. Där stod massor med folk och tittade på en storbilds-tv som visade live hur jordbävningen hade drabbat Sendai. Sendai ligger 30-40 mil norr om Tokyo, men först förstod jag inte var filmklippen kom ifrån, så först var jag övertygad om att det var Tokyo det var filmat i. I hörnan i bild fanns en karta över Japan och det blinkade rött längs flera delar av ostkusten, och jag förstod att det måste vara tsunami-varning, så jag blev förstås orolig på nytt. En japansk man i närheten förklarade då att det inte var någon risk för tsunami där vi befann oss.
Jag började promenera hem till lägenheten, vilket tar ungefär en och en halv timma från Shibuya. På vägen såg man massvis med folk som gick - alla tåg var inställda resten av dagen - och vid alla busshållplatser och telefonautomater fanns enorma köer. Mobiltelefonnätet låg näre men internet gick fortfarande att använda i mobilen. Alla affärer och restauranger var stängda.
Det är inte ovanligt med jordbävningar i Japan men det här var något av det obehagligaste jag upplevt.
Tokyo har dock klarat sig väldigt väl, så de hemska scener man ser på tv från Sendai där tsunamin slog in och drog med sig båtar, bilar, hus och människor, finns det inte en tillstymmelse av här. I Tokyo ser man här och där sprickor, och jag har hört att en byggnad rasat och att det brunnit i en byggnad i Odaiba, men i stort ser man inga skador här. Dock är det en väldigt konstig stämning; utomhus är det nästan inget folk alls, och många restauranger har fortfarande stängt såhär två dagar efter stora skalvet. I de mataffärer som fortfarande har öppet står de flesta hyllorna tomma pga att folk provianterar för att förbereda sig på nya scenarios, och för att det inte kommit leveranser. Det gick inte ens att köpa vatten igårkväll i affären jag var i. I ett apotek kunde man köpa vatten fast under ranson; varje hushåll fick köpa 2 stycken pet-flaskor.
I ungefär ett dygn efter det stora skalvet skedde små efterskalv i princip hela tiden, varje timme. ("Små" innefattar i detta läget uppenbarligen även nivå 6 på Richterskalan.) Det är förstås obehagligt varje gång det händer då man inte vet om det kommer bli ett omfattande skalv eller ej.
Det folk är oroliga för nu är ett potentiellt stort efterskalv - det har sagts att det är hög risk att det sker ett stort efterskalv inom ett fåtal dagar - samt, till en högre grad, problem med kärnkraftverk där nedkylning i samband med nödstopp inte har fungerat och lett till farliga situationer. De flesta japaner är mer eller mindre mentalt förberedda på stora jordbävningar och har mycket information om hur man ska agera när sådana sker, men det är få som vet vilka risker det innebär med kärnkraftverkshaveri, så det känns förstås extra osäkert och obehagligt för alla. På tv visas dygnet runt otäcka klipp från tsunamidrabbade områden varvat med klipp från rykande kärnkraftverk och upplysningar om hur kärnkraft fungerar.
Det är förstås problem med elförsörjning nu, så från och med idag börjar man elransonera och stänga av elen i stadsdelar under bestämda perioder. Jag läste idag att sådan ransonering kan pågå i en månad eller mer.
Som kontrast till allt elände är det riktigt vackert vårväder ute, och det är slående hur välorganiserade och respektfulla alla är här. Överallt där det samlats ovanligt stora folkmassor (fortfarande fungerande tågstationer, affärer, busshållplatser etc), där man lätt kunde tänkt sig att det skulle uppstå kaos eller bråk, står folk snyggt och prydligt uppradade i perfekta köer, lugnt väntande. Jag läste nyss på Aftonbladets webbsida en intervju med en japansk familj i Tokyo som svenskar kunde ställa frågor till och en av frågorna var: "Hur tror ni det kommer sig att människor inte plundrar och stjäl nu när katastrofen är igång? Till skillnad från amerikanerna under t.ex. "Katrina"?" , och svaret från den japanska familjen var: "Det är en helt annan mentalitet i Japan".
