Valet av bild kan kanske tyckas märkligt, men att vandra omkring i stadsdelen Roppongi på sena kvällen är lite grann som jag föreställer mig att gatlopp och gladiatorspel var förr i tiden. En ändlös ström av inkastare försöker sätta yxan i ryggen på en och slänga in en i just deras klubb. Man hinner inte promenera mer än fem steg mellan kombatanternas anfall. I nittionio fall av hundra visar sig den pitchade klubben vara genomrutten - man vet liksom redan på förhand, märkt av bitter erfarenhet, att det är en mögelhärjad lokal där resten av gästlistan utgörs av två äldre kostymklädda japanska affärsmän, fulla bortom all sans och reson, och att det som utanför entrén utlovats vara de vackraste kvinnor världen har att erbjuda visar sig vara häxan i Hans och Greta som strippar dåligt på en för situationen alltför starkt upplyst scen, till tonerna av experimentell jazz.
Man lär sig därför att själv på förhand planera sina destinationer, att promenera snabbt och att tidigt och bestämt avböja inkastarnas ivriga försök att bli ens bästa vän. För ett par veckor sedan flanerade jag dock omkring i Roppongi utan plan - således med livet som insats. Jag hade tidigare blivit tipsad om en bra salsaklubb, Copacabana, med hade varken adress eller karta med mig. När jag passerade ett ställe kom en inkastare fram och innan jag öppnat munnen för att avböja hans förslag hann han nämna namnet på klubben han pitchade - Copacabana! Hey! För en gångs skull en lyckad inkastning, som inte får en att vilja kasta upp. En minut senare var jag inne på klubben, hade hur roligt som helst, och följde senare med några dansglada japanskor till en annan salsaklubb, som jag även den blivit tipsad om tidigare och velat gå till. Ibland hittar man till och med det man inte visste att man letade efter.
Nu är det åter dags för salsa men denna gången är det jag själv som är inkastare - har pitchat utgången på kontoret och fått napp av nya vännerna A, E och Y, och Es kompis K. A och E har inte dansat innan men är sugna på att prova på. Vi går till klubben Salsa Casino (gotta love that name!), tar en lektion av en excentrisk man med tandställning och går sedan vidare till en annan klubb och övar våra färdigheter, skrattar och dricker Mojitos. Y visar sig vara helt galet duktig och killarna på klubben står nästan i kö för att få svänga runt med henne. Mellan danserna gör jag en mental anteckning att jag borde göra detta oftare, till viss del för att jag vill shape up, men framförallt för att det är fantastiskt roligt och coolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar