Frågor

Här kommer på allmän begäran topplistan av frågor jag ställs av nya bekantskaper utanför jobbet:

1. "Where do you come from?"
Kanske föga förvånande undrar folk först och främst var fan man egentligen kommer från. Det är ju uppenbart att det inte är Japan iallafall. I vissa lägen känns det som att svaret Jupiter inte skulle förvåna ett smack. Ber jag om en gissning brukar dock förslagen bli USA, Australien, Italien (?) eller England (usch). När korten läggs på bordet har faktiskt förvånansvärt många ändå koll på Sverige och känner ofta till exporter som Ikea och H&M, som båda är populära här.

2. "Where do you live?"
Det råder prestige i ens lokalisering. Att bo centralt är (skit-)dyrt och åtråvärt - många tågpendlar mellan hem och centralt belägen arbetsplats i 45-90 minuter. Ett svarat ortsnamn översätts blixtsnabbt till en överslagsberäknad månadshyra, ett pendlingsavstånd till centrala delar och därigenom en form av ekonomisk status.

(I särskilda fall kan fråga 2 ersättas av en fråga om vem som är ens arbetsgivare. Jag har blivit rekommenderad att svara på ett sätt så att det framstår som ett japanskt företag - det tycker folk är tryggt och bra, då är man liksom pre-approved av andra japaner.)

3. "How old are you?"
Detta är ett land med en rejäl portion hierarki som innefattar inte enbart kön, yrke, lön, släkttavla, nationalitet och vilket universitet man studerat vid, utan även ålder. Med ålder kommer respekt. Respekt och befordran - på en arbetsplats blir man successivt och mer eller mindre automatiskt befordrad i takt med att man blir äldre, givet att man är japan. Det betyder att ens chef aldrig (eller bara i undantagsfall) är yngre än en själv. (Det betyder också att man ibland ställer sig frågande till vilken kompetens vissa gamla silverrävar till chefer egentligen besitter, som hängt med i det här befordringssystemet på ganska lösa boliner.) Systemet gör hur som helst saker och ting väldigt tydliga i affärssituationer - alla vet att den äldste närvarande är den som har högst befattning så det är aldrig någon tvekan om vem som har mandat och hur man ska agera. Man använder ett annat språk till de som är äldre än till de som är yngre, och den yngre bugar djupare. Den äldre förväntas ha en omhändertagande roll i form av mentorskap och ekonomiskt försörjande medan den yngste i sällskapet förväntas ta sig an serviceuppgifter. Detta verkar gälla både på och utanför arbetsplatserna. Det gör det kanske till viss del i Sverige också men det känns bra mycket påtagligare här. Hur som helst, i och med mitt här ovanliga utseende tror jag att många har svårt att åldersbestämma mig, vilket förstås ställer till det i folks inre sorterande och uppfattning om min roll och plats i systemet. En av de tidigaste frågorna jag får från nya människor här är således hur gammal jag egentligen är.

4. (Bonusfråga) "Do you like Japanese girls?"
Här blir svaret ganska beroende på (A) vem som frågar och (B) hur mycket tid jag har på mig.


Den fråga jag blivit mest mållös av är nog (för övrigt ställd helt utan någon kontext) : "Why do you like spicy food?"