Snaaarrrk......hörs det högt och tydligt ifrån grannbåset på jobbtoan. Inte den typen av snarkning som låter som ett försynt väsande - nej här snackar vi ljudet av en rostig stocksåg som långsamt och metodiskt arbetar sig igenom en motvillig hundraårig ek. Jag hajjar till där jag sitter i mitt bås men skärper till mig direkt för att inte fumla och komma åt sköljknappen prematurt. Det vore förödande. Det slår mig att folk pausar inte och fikar här på kontoret utan tar uppenbarligen en eftermiddagstupplur inlåsta på toa istället. (Är det bara jag som tycker att det känns som slöseri med tid, givet att personen inte kan bajsa och sova samtidigt förstås - vad vet jag om folk?) Andra sover en stund med huvudet vilande mot en uppallrad hög med böcker intill tangentbordet vid skrivbordet efter lunch för att orka med resten av arbetsdagen.
Lägg därtill ständigt nedrullade persienner, en himla massa folk tätt packade längs långa rader, regelbunden tandborstning här och där, torrt luftkonditionerat klimat, bespisning av blisterförpackad mat vid sin lilla plats, uppmaningar i centrala högtalarsystem att det är viktigt att sträcka på benen ibland, ett emergency kit framför fötterna (återkommer till den i ett annat inlägg) och i princip oändligt långa pass där tiden liksom upphör att existera, så känns det som att vara på långflygning.
Minus fri whisky.
Flighten är lite turbulent - då och då skakar byggnaden till i en liten jordbävning men det går oftast över ganska snabbt och folk skänker varandra ett leende eller en lågmäld kommentar innan de återgår till sitt.
Undrar när vi är framme.
2 kommentarer:
Oj, det låter lite scary och inte helt hälsosamt.... Hoppas du tar små pauser då och då?! Med din intensiva fritid känns det som om det är full rulle hela tiden!!! Det kommer att ta låååååång tid för dig att landa i Ystad, ha, ha, det kommer att verka som en spökstad (vilken stad som helst i Sverige för den delen antar jag)!!!
Stor kram
Haha. Underbart inlagg! :)
Skicka en kommentar