Exempelvis fanns i ett rum en bordsskiva där ett rutnät av platta högtalare var monterade. Varje högtalare var ledad och kunde rotera kring sin egen axel. När betraktaren närmade sig bordet vände sig högtalarna ditåt och gav ifrån sig ett ljud. Det är nog första gången jag har känt mig betraktad av högtalare.
I ett annat rum var ett antal discokulor upphängda i vajrar. Ett par projektorer belyste kulorna som roterade och speglade ljuset som då dansade längs väggar, tak och golv. Mycket läckert.
I ett tredje rum fanns en projektor som sände ut en ljuskon i ett annars beckmörkt rum. Emellanåt släpptes det ut rök som syntes som en mystisk dimma i ljuskonen. Att gå in i ljuskonen och se röken på konens "väggar" var en cool och surrealistisk upplevelse.
Andra roliga grejer var ett rum där man iklädd 3d-glasögon och joystick kunde navigera sig igenom en 3d-rymd projicerad på väggarna, och en hall täckt av en massa tryckkänsliga displaypaneler som ändrade sitt mönster när man trampade på dem, som om man lämnade elektroniska fotspår efter sig.
Trappuppgången till utställningshallen var också rolig att uppleva - på varje trappsteg fanns en sensor som kände av när någon satte ner foten, och varje trappsteg hade ett unikt ljud som spelades upp när man klev på det. Att trampa omkring och trigga blippiga ljud gjorde mig barnsligt förtjust. (Hade man tålamod och dröjde sig kvar på ett trappsteg kunde man dessutom få höra en röst berätta om vilka tekniska framsteg som hände ett visst år.)
Att jag skriver i imperfekt här är för att man - tyvärr - nu bytt utställning och att den nuvarande känns som lite av en flopp. Trappan är nu helt stum, discokulorna och displaypanelerna borta och kvar finns några mediokra stationer som jag har svårt att komma ihåg. Jag väljer att visa lite smygfotade bilder från "the good old days" istället och håller tummarna att NTT ICC kommer imponera till hösten igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar