Många talar sig ju varma för det kinesiska köket och speciellt området Kanton / Hong Kong håller många som ett av de bästa matområdena i Asien.
Plågad av dåligt samvete över min första Hong Kong-resa, då jag åt i princip alla måltider på Starbucks och McDonalds, bestämde jag mig denna gången för att faktiskt testa lite riktig kinesisk mat. Men det känns lite som att det där med fantastisk mat i Hong Kong är en myt. Eller som att folk gömmer undan den där goda maten när de ser mig anlända på flygplatsen. Mina tappra försök till kulinariska äventyr i Hong Kong slutar nämligen oftast i tragedi.
I Tokyo är en av de godaste maträtterna jag vet Tantanmen - en kryddstark nudelsoppa med gott kryddat kött, vårlök, cashewnötter, sesamfrön, chili och en massa andra ingredienser som förmodligen tar en hel livstid att lista ut. Tantanmen kommer ursprungligen från (...trumvirvel...) Kina! (cymbal) så självklart stod det högt upp på att-göra-listan att äta denna fantastiska rätt direkt från källan så att säga. Eller nästan direkt, hur man nu ser det.
Så... Jag ber om hjälp på hotellet och får utritat på en karta var jag kan hitta en tantanmenrestaurang. Ger mig ut glad i hågen med skattkartan i näven. Tar mig till på kartan markerat ställe men kan inte riktigt se någon restaurang i närheten där så jag frågar en kvinna som håller på att städa i sin butik. Hon pekar en bit tillbaka dit jag kom ifrån så jag vänder på klacken och börjar gå tillbaka. Ser fortfarande ingen restaurang så jag frågar på ett ställe till och blir då visad att restaurangen ligger tvärs över gatan.
Går in i vad som mer liknar ett garage än en restaurang. Slår mig ned vid ett bord i vit plast. En brysk kvinna slänger fram en inplastad meny med ett fyrtiotal olika rätter. Jag frågar om dom har tantanmen. Allt är tantanmen! hojtar hon upprört och pekar på menyn. Sen säger hon att stället är mycket berömt för sin tantanmen med räkor och pekar på det alternativet på menyn. Jag bestämmer mig för det. Efter några minuter kommer hon med en liten grön skål med... spaghetti i blöt. Verkligen. Det ligger ett litet knippe bleka nudlar i en pöl med vatten. Jag börjar äta och det smakar... ingenting. Kvinnan kommer förbi igen och frågar om jag vill göra det mer spicy. Ja det vill jag svarar jag och hon visar en liten skål med något som ser ut som olja med chili i. I skålen finns en mycket liten sked och jag börjar hälla i två tre skedar i min spaghetti-i-blöt-skål. "Watch out it is very spicy!" hojtar kvinnan och jag hejdar mig och provsmakar anrättningen.
Mina ögon fylls med tårar. Det är starkt så att jag överväger att skära av mig tungan. Eller huvudet. Om jag hade blivit serverad något att dricka till maten hade jag vid detta laget tömt både glas och bringare. Men det har jag inte.
Jag lämnar garaget och den onda kinesiska kvinnan. See you, säger hon. Tror inte det du, tänker jag medan tårarna rullar längs kinderna och jag förblindad försöker hitta min väg ut.
Tack och adjö, kinesisk matupplevelse nummer ett.
Bilden är lånad, det är nog ganska uppenbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar