Släntrar omkring inne i Macao city kvällstid och letar efter ett bra ställe att äta middag på. Får syn på en upplyst skylt med många bilder på olika kinesiska rätter. Det ser gott ut faktiskt, nästan alltsammans. En kvinna frågar om jag vill äta där och det vill jag. Hon visar mig upp till andra våningen och in i restaurangen.
Vyn som slår mig där är som klippt och skuren ur The Shining. Matsalen är gigantiskt stor, på golvet ligger en tjock röd heltäckningsmatta och en ändlös mängd stora runda bord med vita dukar och rokokostolar sprider ut sig i landskapet. Det är absolut ombonat och snyggt, men det finns ingen här! Jo förresten, det finns ett litet japanskt skrämt sällskap vid ett bord bakom mig men i övrigt sitter jag ensam vid ett stort runt bord och blickar ut över en karbonkopia av den spöklika festsalen i The Shining. Svag pianomusik ljuder från dolda högtalare och en surrealistisk känsla kryper över mig.
Eftersom ingen kommer fram till mig ropar jag till mig service och en kvinna släntrar långsamt fram och tittar till lika delar förvånad och uttråkad på mig. Jag beställer in det som ser godast ut på bild från menyn - räkor i en stark sås, och en Carlsberg. Efter en stund kommer maten in. Tigerräkorna är mycket stora och har fortfarande skalet kvar på sig. Ett skal som är tjockt som pansar. De ligger i en förvisso god men mycket mycket trög sås, och hur jag ska kunna få i mig detta med ett par chopsticks är en svårlöst gåta. Efter ett par tafatta försök att pilla ut räkkött med pinnar tar jag försiktigt hjälp av fingrarna vilket visar sig vara ett misstag då såsen klibbar fast i mig lika hårt som napalm. Jag ger upp. De hårt bepansrade räkorna vinner på walkover. Hade det ingått ris i maträtten hade jag ätit den vid detta laget för att få i mig åtminstone något. Men det gör det inte.
Jag försöker torka mig fri från napalmsås, dricker upp min Carlsberg i förhoppning om att berusningen ska få mig att glömma kinesisk matkultur, och går ut.
(Lånad bild såklart.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar