tisdag 16 februari 2010

Maid café

Pling! Jag får ett meddelande i telefonen från K som jobbar i butik i Daikanyama. Vill jag hänga med honom och två tjejer på maid café? Svar ja.

Maid café är ett skumt fenomen som förmodligen bara finns i Japan. Gå på kafé och bli serverad och bortskämd av tjejer utspökade i kostymer i någon mysko crossover mellan stilarna french maid, lolita och goth, är idén.

I stadsdelen Akihabara kryllar det av den här typen av kaféer och man behöver inte gå många meter mellan tjejerna som står i gatukorsningarna och delar ut flyers till alla förbipasserande män. För det är mestadels vuxna män som besöker dessa anrättningar.

När man får det beskrivet för sig så här så är det lätt att få intrycket att det ska vara lite dirty eller sexigt. Det vet jag nu att det inte är. Inte för mig iallafall. Känslan är snarare som jag tänker mig att det är att vara påtänd på barnkalas.

Vi får först sitta i ett rum och vänta på att det ska bli platser lediga. En man i kostym delar ut instruktioner till oss där det tydligt står att man inte får varken fotografera eller röra servitriserna. Eller rättare sagt det går bra att bli fotograferad med en servitris, bara man betalar för sig. När vi så småningom kommer in så får vi slå oss ner i två låga plastsoffor på golvet med ett lågt bord emellan.

Vår servitris hoppar fram som gubben (gumman?) i lådan, i en två nummer för stor maid-outfit som får henne att se ut som en blandning av en tjock städare, ett förvuxet barn, en sagofigur, och en mattant i en skolbespisning från femtiotalet. (Tjejen är i 20-25-årsåldern skulle jag tro.) På väggarna är vita och rosa ballonger upphängda. Servitrisen sätter sig som en groda pladask på golvet, tilltalar oss på superartig japanska fast med en förställd barnslig röst, och presenterar i långa ordalag kafémenyn som utgörs av bakverk, kaffe, te och drinkar.

Bakverken skulle sitta som en smäck på barnkalas för sexåringar. Jag beställer in en Mr Bear chokladkaka, som ser ut som en björnformad chokladsockerkaka med en klick sylt på. Till det en super-original-maid-café-drink att skölja ner björnen med. För drinkbeställningen frågar servitrisen vilken min favoritfärg är och jag väljer rosa. Jag får sedan välja min typ av personlighet. ("High tension".) De andra i sällskapet beställer in glass och kaffe och servitrisen studsar iväg.

En stund senare kommer grejerna in. Min drink finns än så länge i en shaker, som servitrisen skakar intill bordet medan vi tillsammans, hon och jag, tydligen ska sjunga en drink-skakar-sång. Servitrisen sjunger en snutt, och jag ska härma, sen sjunger hon en snutt till, och så vidare. Efter en applåd hälls sedan drinken upp i högt glas. Den är mycket rosa.

Sedan ska vi på något sätt välsigna bordet. Servitrisen ber oss alla göra likadant som henne, och hon säger något som jag inte begriper fast jag härmar så gott jag kan, och så ska vi alla forma händerna som hjärtan och liksom zooma in dessa hjärtan över bordet, och att döma av den förtjusta servitrisen verkar det som att det blivit riktigt trevligt och lyckat. Sedan klappar hon lyckligt händerna och lämnar oss att förbryllade och skrattande börja fika.

En kollega på jobbet har tidigare berättat lite om maid café och förklarat att om man betalar extra kan man få spela sällskapsspel med en servitris, eller få servitrisen att skriva ens namn i ketchup på en tallrik. Jag lämnar detta därhän och nöjer mig med att mumsa på Mr Bear och ha roligt med K och tjejerna i vårt sällskap. Om alla är ärliga så är det här första gången för oss alla som vi besöker ett sådant här kafé.

Då var det här gjort. Nästa gång vill jag gå på tsundere kafé. Där ska servitriserna tydligen behandla en som skit.

Inga kommentarer: