Fel av mig. Den simulerade boven i dramat var inte en teriyakibiff utan en tänkt jordbävning som i sin tur triggar en brand inne i byggnaden.
Klockan 15:00 sade en röst i högtalarsystemet att "a major earthquake will soon occur" och att vi skulle invänta vidare instruktioner. Så låter det tydligen när man snappat upp en indikation på att det snart kommer hända något mycket dåligt. En stund senare meddelades att det brann på en våning och att vi skulle evakuera. Utrymningen gick lugnt till. En massa folk passerade genom trapphuset för att samlas och räknas in på en rastplats utanför byggnaden, sedan var det bara till att gå tillbaks och fortsätta jobba. (Själva inräkningen gick för övrigt med plus!)
Jag kan tänka mig att det inte skulle gått fullt lika lugnt och smidigt till om situationen vore skarp. Till att börja med skulle det för mig kännas instinktivt helt fel att stanna kvar på sin plats flera våningar upp i ett höghus när man nyss hört att "a major earthquake will soon occur". Ut fort som fan, hade jag nog tänkt. Å andra sidan vet jag inte om ute vore rätt ställe att vara på heller i det läget. Ska man hålla sig inomhus för att inte få bråte och glassplitter över sig eller ska man gå ut för att inte finnas kvar inne i en byggnad som kanske rasar eller börjar brinna? Om man är inomhus, vill man vara på en låg våning för att enkelt kunna ta sig ut, eller finns det då risk att man istället blir begravd om övre våningar brakar samman? Det finns inget facit till sådana frågor.
Efter övningen på väg upp tillbaka till vår våning berättade min kollega M om jordbävningen i Kobe 1995, där cirka femtusen personer dog. Jag frågade naivt om man ändrat på saker och ting för att minska impacten av jordbävningar i städer men fick svaret att det med största säkerhet kommer stryka med mycket folk även hädanefter. För övrigt är det inte alltid själva jordbävningen i sig som tar livet av folk, utan bränder och kaos som följer. Man räknar med att gator och vägar i storstäder som Tokyo kommer överbefolkas då tågsystemen slutar fungera, och som om inte allt detta vore nog så följs jordbävningar ofta av tsunamis.
...vilket får mig att fundera på hur japaner själva ser på risken med jordbävningar. Det sägs att det bara är en tidsfråga innan en allvarlig jordbävning drabbar en storstad som Tokyo igen. Att ha den insikten, men inte veta när det kommer ske, och inte veta exakt vad som kommer inträffa, och alltså inte ha tillgång till klara instruktioner för hur man klarar sig, måste vara extra plågsamt för den som värdesätter predikterbarhet och instruktioner och oroar sig för osäkra och okända situationer.
Kinesiske kollegan G frågade mig om jag är van vid brandövningar och jag svarade nej, inte sedan skoltiden. G däremot har varit med om flera i Kina, och även varit med om riktiga situationer, bl.a. att en eld brutit ut i ett tåg han befunnit sig i. Han berättade också om en brandövning där man för att göra utrymningssituationen mer realistisk fyllt trapphuset i höghuset med rök. Farlig rök. G hann tydligen med nöd och näppe ut ur byggnaden innan han fick andnöd.
Jag kanske borde öka tempot som jag läser boken Emergency i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar