Ännu ett "bara i Japan"-ögonblick...
Står i kön inne på postkontoret i Shinagawa en onsdagslunchrast, för att få posta ett brev. Framför mig har jag kanske fem sex väntade personer. Snett bakom oss finns ett par soffor där ytterligare fyra fem enskilda kunder väntar på sin tur. Jag hör någon gulla med ett barn och vänder mig halvt om för att kasta ett öga bort mot sofforna. Och får syn på en hårt sminkad kvinna i 60-årsåldern (kan möjligen ha varit en hårt sminkad man i 60-årsåldern, sometimes it´s hard to tell) som sitter med en baby insvept i filt i knät och som gulligullpratar ömt med babyn och babyn svarar tillbaka då och då. Fast grejen är att det är ingen riktig baby. Det är en jävla docka. En pratande robotbaby. Med stora plastögon, plastögonfransar och burkig röst.
Ytterligare en "bara i Japan"-reflektion är att absolut ingen annan inne på postkontoret än jag tittar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar