Kamakura 2 - with a vengeance

Även om myllret i innerstan är spännande och kokande så är det ibland skönt att ta sig nånstans lite lugnare och mer tillbakalutat. Kamakura, here I come! ...again! Denna gång består sällskapet av I, A och B från jobbet. Innan vi slappar på stranden skaffar vi oss lite kulturell berikning och går och tittar på ett tempelområde som ligger i ena änden av den pittoreska byn. Här finns Daibutsu ("fede-Buddhan" på skånska) - en tretton meter hög bronsstaty som byggdes på 1200-talet med en förstärkning av en trött nacke gjord 1960-1961. (Tack, Wikipedia!). Trött nacke eller ej, innan man visar sig för den store gör man bäst i att tvätta sig om såväl händer som mun - en inte helt trivial process med en bestämd ordning som ska följas noga och vördnadsfullt. Som tur är visar förstås mina vänner hur slipstenen ska dras (obs metafor!) och har säkerligen roligt åt att bevittna mitt försök till efterapning efteråt. Efter en tids yttre beundran slantar vi så 200 yen för att gå in i Buddha, vilket ju låter helt fantastiskt men visar sig vara ganska mycket ospännande - lite som att gå in i en trång kastull vari någon glömt kvar lite träbråte att snubbla över. Vyn bredvid Buddha är desto roligare: en enorm träställning i det fria har fyllts med hundratals små tunnor i roliga färger. Först tycker jag att det ser ut som trummor som jag tänker att munkarna kan plocka fram och jamma med om kvällarna, men det visar sig vara sprit! I varje tunna finns japansk sake, och när jag tittar närmre ser jag att längst bort på träställningen står till på köpet två kartonger öl. Undrar hur länge denna sprit skulle förbli oouppdrucken av finniga 15-åringar om tempelområdet låg i närheten av Gustav Adolfs torg.

Efter skönt strandbesök därefter tar vi en promenad över en bro ut till en liten ö där det finns ytterligare ett tempelområde och en liten fiskmarknad med en massa matstånd utomhus. Bäst gillar vi det fiskståndet som spelar trance jättehögt och steker ål. När vi lite senare går tillbaka över bron ser vi en blekfet japansk man i morotsfärgad kvinnoperuk och illasittande polka-dot bikini, pillemariskt poserandes för sin egen systemkamera som han plockat med sig till strandkanten och ställt på ett stort trebensstativ. Han vrider och vänder på sig för att visa upp alla sina sidor och ser innerligt glad ut medan kameran klickar loss (och medan vi andra tyst grubblar över vilket öde de resulterande bilderna kommer gå till mötes).

En för mig helt ny maträtt.

Sprit, sprit, sprit!

Lyckönskningar!

We're a happy family.