Rapportera mera

En mycket bra dag är till ända.

Man är förtjust i att dokumentera mycket här. Min chef begär in veckorapporter från de som har någon form av ledarbefattning i teamet - bland annat mig (och med all rätt). Då det varit en smula oklart exakt vad min roll här innefattar och hur den bäst (läs överhuvudtaget) bedrivs var det inte utan viss svårighet jag producerade min första rapport förra veckan.Innehållet är inget som kommer vinna mig något August-pris precis. Man kan till och med säga att jag är missnöjd och besviken på mig själv och min fula, magra rapport. När jag skickade in den till min chef tänkte jag för mig själv att det här, det är en riktig skitrapport, men det är den första - nästa kan säkert göras bättre, när jag blivit lite mer varm i kläderna (något som går snabbt för övrigt - det är säkert 30 grader härinne på kontoret). Vad ingen berättat för mig dock var att på det veckoliga teammötet är ett stående inslag att varje skribent redogör sin rapport inför resten av team och chef. Därför höll jag på att sätta kaffet i halsen när mitt kalhygge till rapport plötsligt och obarmhärtigt uppenbarade sig på den stora duken framför alla åhörare och min chef bad mig berätta "the details". Detaljer? Vilka detaljer? Inga rök- och spegeleffekter i världen kan få min rapport att framstå som något annat än ett miserabelt försök att ge sken av att jag gjort något värdefullt. Som att sminka en gris. Hur som helst, om detta var ett trick för att få mig att producera bättre så funkade det finfint, för efteråt bestämde jag mig för att hädanefter skapa rapporter av mer extravaganta slag än världen hittills skådat. Jag pratar om rapporter som glittrar som diamanter i solen och som får pirater att jaga över världshaven. Idag har jag skapat en ny rapport. Om den glittrar i solen vetifan - den har inte sett dagsljus - men jag är iallafall nöjd och det verkar min chef också vara denna gången. Nästa gång ska jag inte ertappas med byxorna nere.

Lämnar kontoret vid gott mod kvart över åtta och har stämt träff med min svenske kompis J, för första gången här, i Shinjuku. J är en veteran i fältet - han har bott här i tre och ett halvt år och verkar trivas väl nog för att bo här minst lika länge till. Vi går till Kabukicho som en gång i tiden var känt för sina sofistikerade Kabuki-teatrar och som numera är mer känt som sex- och sleazestället numero uno (möjligen jämte Roppongi, jag har inte varit här länge nog för att kunna differentiera mellan sleaze och sleaze). Vi nöjer oss dock med att käka vad jag skulle kalla japansk tapas, dricka billig öl (300 yen glaset) och ha det jäkligt roligt. Jag avundas att bekymmersfritt kunna läsa menyer och beställa in mat och dryck på japanska och tänker att jag måste lägga på ett kol när det gäller språkkursen. Tar halv tolv-tåget tillbaka till Gotanda och glädjs åt en rolig kväll och att ha en sjysst nygammal vän på plats här. När jag kommer hem till lägenheten har jag till och med en riktig säng att lägga mig i - mitt Ikea-förvärv levererades (inte helt problemfritt ska tilläggas) i lördags. Imorgon sägs det dessutom att internet kommer börja funka, till helgen anländer min TV och jag har bestämt mig för en soffa på rea jag tänkt köpa senare i veckan. Att rulla ihop madrassen jag lånat och nyttjat på golvet i två veckor och istället få lägga sig i en ny tjock och bred säng med nytvättade lakan är en väldigt lyxig känsla.

Som sagt, en mycket bra dag är till ända!